att sluta nian va verkligen inte så lätt som jag trodde. man längtade jätte mycket tills man slutade i nian när man gick i den årskursen men de va bara för att man ville slippa alla lärare och sånt i karby, men sen när väl den dagen kom så vaknde man och kände att de inte skulle bli så jobbigt men när man kom till skolan så började jag inse att de bara va några få timmar kvar som man gick i nian och då började alla känslorna komma fram och man började tänka att nu är de sista dagen jag ser alla dessa människor alltså dom man gick i samma klass med och så och den känslan va verkligen inte så enkel som jag trodde att den skulle vara. när man väl stog där uppe sen på scenen när man hade fått sin ros och jag, alice och emma började sjunga "för att du finns" så började tårna komma fram och när man hörde alla andra nior stå bakom oss och snyftade så började man gråta ännu mera, det va verkligen en känslosam dag. men jag är så otroligt glad att jag fick lära känna så fina människor.
glömmer aldrig denna dag.